GENITAL FORSKNINGS HISTORIA

Denna artikel sammanfattar stadierna i släkten Elliläs släktforskning innan släktsällskapets tillkomst till denna dag.

Släktforskningens början

Enligt släktsällskapet Elliläs 20-åriga historia författad av Erkki Paaso anses släktforskningen ha startat sommaren 1955, då Walfrid Ellilä, jägmästare från Kuivaniemi, träffade en okänd lappman på en fisketur längs en bergsbäck i utkanten av Isokoski Tana.
Under deras samtal hade lappman frågat Walfrids namn.
Efter att ha hört Elliläs namn sa lappman att någon som bodde i närheten var Ellilä.
Ur detta uppstod en länge bränd önskan i Walfrids bröst att börja utforska sin egen härstamning.
Startskottet för att starta släktforskning var nu skjutet.

Släktforskningens pionjärer inom släktet Ellilä

Walfrid Ellilä till vänster och Sverre Ellila från den norska stammen till höger.

Efter att ha hittat en släktgren i Nordnorge började Walfrid Ellilä släktforska. Strax efter besöket i Norge diskuterade han saken med sin kusin Hannes Paaso, som han kände som forskare och kännare av gamla saker. Från Hannes fick Walfrid sin högra hand i sitt forskningsarbete. Eller ska det sägas tvärtom.

Som riksdagsledamot kan Hannes ha haft bättre möjligheter att studera Helsingfors och Stockholms statsarkiv än en vanlig medborgare och han kände också till s.k. det gamla svenska språket, så det fanns ingen språkbarriär i studiet av ens de äldsta sakerna. Båda var i tjänst och det var svårt att hitta tid för systematisk forskning.

Även i Norge tycks släktforskningen ha varit begravd sedan några år. 1959 hade Leiv Ellila besökt Tana och hört talas om Walfrid Elliläs besök där, och han skrev ett brev till Walfrid som svar på vilket han fick den aktuella släkttavlan. Korrespondensen fortsatte att vara livlig. Leiv informerade om Walfrids släktforskning t.ex. till sin äldsta bror Alex, som var med och forskade om en släktgren bosatt i Norge. Detta var början på kontakter mellan släktingar som bor i Norge.

Familjeföreningen grundades 1963

Som ett resultat av flera års arbete hade släktforskningen kommit framåt eller snarare upphört fram till mitten av 1500-talet. Hos Walfrid fanns uppgifterna i spridda pappersremsor som måste sammanställas till en enda släktlista inför släktföreningens stiftande möte. Toivo Ellilä började skriva en lista för att duplicera vax i den ordning som Walfrid visade.
40 sidor lades till på denna första lista Kauko Toivola, som var huvudlärare på stationsbyskolan, kopierade listan och tillsammans med Toivo Ellilä gjorde de häftningen.

Den 30 maj 1963 rapporterade Pohjolan Sanomat:

Valet av mötesplats var inte svårt eftersom familjens rötter fanns här och flera medlemmar i familjen hade uttryckt en önskan om att komma till familjens rötter.
Detta innebar att medlemmar av gemenskapens familj i detta skede var tvungna att göra ett eget bidrag till förberedelserna och genomförandet av släktträffen även under mötet.

I samband med familjeträffar har det vuxit fram en tradition att själva mötesdagen samlas mötesdeltagarna till gemensam gudstjänst på mötesplatsen.
På bilden nedan Alex Ellila från Norge och Walfrid och Toivo Ellilä från Finland i kransnedläggningen efter första mötet efter gudstjänsten.

Tauno Ellilä, professor i juridik, utsågs av nämnden att utarbeta stadgarna för den etablerade släktföreningen.
I samband med utformningen av reglerna ändrades stiftelsemötets beslut så att mandatperiod möte hålls vart fjärde år. En medlem av familjen, Eila Niskala, var ansvarig för att utarbeta den ursprungliga regelboken.

Organisationen och genomförandet av den första släktträffen var en betydande insats för släktsällskapets aktiva medlemmar, men efter olika byråkratiska vändningar godkändes Ellilä släktförening den 28 maj 1965 för föreningsregistret.

Anslutning till en familjegren som bor i Amerika

Martti Niskala var inbjuden av USA och var på en Leader-stipendieresa 1965.
Några veckor senare reste Eila Niskala till Los Angeles med sin man.

Som sällskaplig person hade Eila tanken att det kunde finnas släktingar här, hur nära som helst. Hon hade adressen till moster Iida, som hade besökt Finland några år tidigare. Hon bodde i Detroit, och Eila skickade ett kort till henne och bad henne att låta henne veta om det fanns några finnar som bor nära San Francisco, eftersom de skulle resa med Martti nästa dag.

När de gick till Hilton Hotel där de hade varit inkvarterade väntade redan ett kort skickat av moster Iida. Den hade Gloria Jansons adress. Eila slog genast upp Glorias namn i telefonboken och ringde henne. Man kom överens om att hon skulle komma och träffa dem på hotellet samma kväll.

Samtidigt var Glorias bror Wayne Knutila, som bor i Sacramento, på affärsresa till San Francisco. Efter Eilas samtal hade Wayne ringt Gloria och hört att hennes syster skulle träffa släktingar från Finland. Wayne borde ha återvänt till sin post i Sacramento den dagen. Han sköt upp avfärden till nästa dag och kom med sin syster på kvällen för att träffa Martti och Eila.

I samband med mötet talade Eila om bildandet av släktföreningen. De amerikanska kusinerna (Mari Elliläs barn) var mycket intresserade av familjeföreningens verksamhet och lovade att sprida budskapet till andra släktingar som bor i Amerika.

Detta var det första mötet mellan de amerikanska och finska stammarna på decennier.

Till vänster står Priita Maria Elliläs dotter Gloria Janson och hennes man Dick Janson bredvid.
Till höger Eila Niskala.

Familjemöten hålls och eftervärldsforskningen fortsätter

Sedan 1963 har släktföreningens terminsmöten hållits vart fjärde (4) år.
Tre (3) kompletterande sektioner av papperssläktforskning skapades längs vägen.
Dessa släktträffar beskrivs mer i detalj i sektionen Historia i Släktföreningens artiklar.

Statyn av en pionjär inom släktforskning kommer att avtäckas 2008

Minnesstatyn över kommunalrådet Hannes Paaso som stod i centrum för släktforskningen och var en av släktföreningens kärnmedlemmar, avtäcktes den 13 juli 2008 i byn Kuivaniemi, Ii kommun.

Statyn av Hannes Paaso ligger längs Oijärvivägen, cirka 15 meter norr om vägen, på gården till Pekka Paasos hus (Mikkola), cirka 2 km före Jägarnas minnesstaty nära Veskahuset.

Veska Jäger Tap House fungerade som en milstolpe i den finska Jägerrörelsen innan vårt land blev självständigt 1917. Bygget av Jaegerstatyn i Kuivaniemi började 1939.

Följande galleri innehåller bilder av minnesstatyn över Jägarnas och Emmi Paasos hem under sommaren och vintern.

Sukujutut släktforskningsprogram för släktföreningen

Att hålla papperssläktforskningen uppdaterad har visat sig vara en omständlig och mödosam operation genom åren, så några familjemedlemmar har sedan 2008 registrerat sina ättlingar i informationssystemet Sukujutut.

Nedan är ett exempel på Sukujutut center-skärmen för en familj: farföräldrar, far, mamma, barn och barn till ett barn (Adolf).

Registreringen av pappersgenalogiska studier har fortskridit på följande sätt: 2008 förvärvade Heikki Ellilä en licens för det genealogiska programmet ”Sukujutut” för eget bruk och registrerade det i dess data senast i februari 2020 för cirka 1 800 personer.
Till en början registrerades informationen om familjeföreningens papper familjerapport 1963 och dess tillägg, och senare resultaten av en kampanj som publicerades på ELLILÄ UNITEDs facebookwebbplats.

Det bör dock noteras att släktträdet fortfarande saknar en betydande andel rötter och grenar både inrikes och utomlands. På grund av släktföreningens begränsade resurser är det inte meningsfullt att beställa släktstudier från de trossamfund som tillhandahåller dem, utan att nöja sig med initiativ och aktivitet från personer som tillhör släkten för att lämna ut sina släktuppgifter.

I slutet av 2019 förvärvade familjeföreningen sin egen licens för Sukujutut-programmet och ovan nämnda information har kopierats till dess data. I fortsättningen kommer uppgifterna att kompletteras, läggas till och rättas av sekreteraren i släktföreningens styrelse.

Print Friendly, PDF & Email