Mandatperiod möte nr 6, 27-28 juni 1987 Kuivaniemi

Den här artikeln diskuterar loppet av det sjätte terminsmötet.

Den primära mötesplatsen för terminsmötet 1987 var Kuivaniemi kommuns campingområde. Följande valdes in i mötets organisationskommitté: Programärenden och allmän ledning: Pekka Ellilä. Mottagning och vägledning: Antti Ellilä. Allmänt arrangemang: Kauko Ollikainen. Tillstånd och officiella kontakter: Erkki Paaso. Upphandlingsförhandlingar, boendereservationer och information: Jaakko Ellilä. Misslyckandet i förhandlingarna med kommunen har inte rapporterats, men det beslutades att hålla ett terminsmöte på Kalottimajat nästa gång. Även dessa förhandlingar var misslyckade och till slut hamnade vi i grundskolan. Denna lösning krävde återigen extra ansträngning från familjemedlemmarna i Kuivaniemi.
Antalet deltagare var 111 familjemedlemmar. Så mycket mindre än det förra, men det var ett formellt möte. Programmet avvek från det traditionella sättet att hålla möte den första dagen av mötet. Uppskjutning av mötet till annat mötesdatum 28.6. detta motiverades med att deltagarna i förväg kunde diskutera de frågor som skulle komma upp och eventuellt tas upp på mötet. Har det fört med sig något nytt, står det inte i handlingarna. Detta förfarande ökade dock demokratin. I enlighet med styrelsens förslag beslöt mandatperiod mötet att sända Medlemstidningarna till dem som har betalat medlemsavgiften i Finland men bor utomlands enligt sändlistan.

På mötets första dag gjordes en rundtur i Kuivaniemis natur och historia. Resan, som deltog av 38 familjemedlemmar, genomfördes med buss. Till en början kördes Kivimaavägen till kärrskyddsområdet och därifrån vidare till Närränharju. På båda platserna berättade Antti Ellilä om hur dessa områden har bildats under årtusenden. Efter det flyttade vi till gården till Veskas Jägar Tap House. Fyra år tidigare sattes en kakel på husets vägg om att huset var basen i en jägarrörelse. Nära huset, nära vägen Kuivaniemi – Oijärvi, finns ett monument uppfört 1957, vars tavla påminner oss om husets folks offer som medhjälpare till jägarna. När vi tittade på dessa monument som respekterar historien, återkallades kapten Iivari Elliläs fall, en medlem av vår familj, i det finska frihetskriget. I boken ”För fäderneslandet, HISTORIA OM JÄGARRÖRELSEN OCH JÄGARNA” konstaterar Jarkko Kemppi att Kyrkostyrelsen 1994 utfärdade en instruktion enligt vilken Jägargravarna är permanent riksegendom.

Efter rundturen och måltiderna samlades de för att höra en presentation av släktföreningens chef Pekka Ellilä, ”VI ÄR PÅ RÖTTERNA AV FAMILJEN”. Presentationen var ganska omfattande och började med kung Gustavs av Vasa bosättningsverksamhet. Till en början fanns en hänvisning till ett ännu tidigare levnadssätt i Maaninka, vars finskspråkiga invånare accepterade namnet av lappiskt ursprung som namn på orten.
I sin presentation berättade Pekka Ellilä om vår familjs avresa från Halosenmäki i Maaninka till Laitasaari i Muhos och därifrån till Halosenniemi i Kemijärvi. Härifrån landade Kemi älv vid havet och därifrån till Kuivaniemi. Pekka Ellilä livade upp sin presentation med många filmer.

Han var tvungen att göra en ganska omfattande studie av historien om epoker, platser och klaner.

Släktföreningens ekonomi stod på en svag grund. Därför höjdes medlemsavgiften från 10 mark till 25 mark per år.

Print Friendly, PDF & Email