VELLAMO IKOLAS BERÄTTELSER

Den här artikeln innehåller Vellamo Ikolas egna och andras berättelser om familjen Elliläs stadier.

Vellamo påminner om Moster Ida från Amerika

Vellamo Ikola (född Vaherjoki) är den näst äldsta dottern av Irja Vaherjoki (född Paaso). Irja är det tredje barnet av Emmi Katariina Aatesdotter Paasos (född Ellilä) och Eino Paasos 10 barn. Vi kan se av Emmis patronym, att hon tillhörde Adolf Elliläs familj och var det femte barnet av hans och Kaisas 10 barn.
De två yngsta döttrarna Ida Kustaava och Priita Maria flyttade till Amerika i början av 1900-talet för att skaffa sig arbete och bättre liv där liksom många andra finländare gjorde på den tiden.
Detta är alltså släktskapsbandet mellan Vellamo Ikola och Ida Anttila i korthet.

SJÄLVA BERÄTTELSEN:

Jag mötte Moster Ida på sommaren 1967 i Detroit, där jag då var för mina studiers skull, (jag är lärare i engelska).
Hon var 78 år gammal och såg ut som många Ellilä-släktingar. Vårt träffande var mycket berörande till oss båda.
Moster Ida bodde tillsammans med sin kusin Mimmi Grangroth (född Jääskö) på området av de svarta i Detroit, där några få gamla ´vita´ människor ännu levde. Jag glömde fråga namnet av Mimmis far, som var alltså Kaisa Elliläs bror.
Jag stannade hos dem bara över en natt, eftersom följande dag började negerkravaller i Detroit och min värdfamilj kom och hämtade mig hem. Ida och Mimmi höll sig gömda i sitt hus för en vecka utan att våga gå ut till följd av kravaller.
Jag hade inte tillfälle att träffa Moster Idas son Johns familj, eftersom enligt Ida hennes svärdotter inte tyckte om finnar.

Följande gång träffade jag Moster Ida år 1971. Hon hade flyttat till Hancock i norra Michigan.
Det var intressant att höra, när Ida berättade om sin och Maris ankomst till Amerika. Först hade flickorna rest till deras morbrors farm i norra Michigan. Det var nytt till mig att de hade en morbror som levde som farmare i Amerika.

När morbror och hans hustru gick till lagården för att mjölka kor, frågade flickorna, om de kunde hjälpa till och göra något under tiden, föreslog morbrodern att de kunde tvätta ”peilit” och han menade hinkar och inte speglar. (Pail, fingelska peili, hink, ämbar; peili – spegel). När morbrodern och hustrun kom in från lagården, undrade de: Ni tvättade ju inte ämbaren, och flickorna svarade: ”Me pestiin kaikki peilit, eikä ne oo ikinä shainannu niinku ne nyt shainaa.” Vi tvättade varje spegel i huset och de har aldrig glänst så fint som de nu glänser. När moster Ida berättade detta, hade hon lärt sig fingelska mycket bra.
Ida berättade till mig, ett hennes liv inte hade varit lätt: hennes make hade varit drinkare och dobblare.

När mina föräldrar reste till Moster Ida år 1973, bodde hon i ålderdomshemmet av den Apostolisk-Luterska kyrkan i Calumet, Michigan. Moster Ida dog år 1974. Mari Knutila hade dött år 1951.
Min mor och far åkte också till California för att träffa Maris barn.
Efter min far blev pensionerad, reste mina föräldrar till Amerika i september 1972 och kom tillbaka hem i maj 1973.
Min far dog i kräfta i maj 1978 och min mor i hjärnblödning i april 1990.

Midsommartrolleri av flickorna Ellilä

Aate och Kaisa Ellilä hade fyra pojkar och sex flickor i sin familj. Viktor August (född 1876) och Antti Niilo (född 1890) levde till vuxen ålder, men Kalle Eemeli (f.1878) och Juho Lauri (f.1884) dog som småbarn. Döttrarna var Sofia Aurora (f.1879, hon var författare Antti Hyrys mormor), Alma Amanda(f.1881), Emmi Katariina(f.1882), Anna Kreeta (f.1886), Ida Kustaava (f.1889) och Priita Maria (f.1892). Dessa två yhgsta flickor flyttade till Amerika.

Midsommaren närmade sig och flickorna Ellilä liksom många andra unga flickor gjorde trollkonster på midsommaraftonen. De plockade en bukett av nio blommor, som unga flickor brukade lägga under kudden för att drömma om sin kommande fästman. Men Kreeta kom till andra tankar och sade: Jag bryr mig inte om sådant trolleri och kastade bort sin bukett. På Ellilä gården levde en gammal rotegumma, och när hon såg, vad Kreetta gjorde, tog hon blommorna och lade dem under sin kudde.

En dag efter midsommaren kom några unga men till Ellilä i landsvägsärenden. Då pekade rotegumman på en av dessa unga män och sade: Han är Kreetas fästman. Jag såg honom i min dröm på midsommarnatten. Den här unga mannen var Yrjö Hagberg (senare Haantie), som verkligen blev Kreetas äkta make.

Min mormor Emmi Ellilä-Paasos dotter Anna Peuronen berättade  denna historia för mig.

Vellamo berättar om sig själv

Sedan lite om min historia. Min make Toivo Ikola (född den 18.augusti 1942) är jordbrukare. Vi – en gammal ungmö och an gammal ungkarl – giftes vid äldre ålder den 22 maj 1988 och vi fick inga barn, så vi är alltså ett barnlöst äkta par.

Vi bor på Ala-Ikola, en ärvd lantgård av min make. Hans farfarsfar kom till Tyrnävä från Pudasjärvi på 1860-talet.
Det var tiden, då finländare rörde sig mycket, liksom Kalle och Antti Ellilä, som flyttade till Norge.

Print Friendly, PDF & Email